Söndag

Söndag. Otroligt vackert väder ute. Minus 5 på termometern. Men det är ändå söndag. Idag ligger det inget på agendan, än. Spontant känns det som att jag inte ska göra så stora utsvävningar idag. Min andra hälft ska byta bränslefilter i min bil och Telma drar på Rättviksmarknad med sin far och sina syskon. Då blir jag och Doris hemma själva. En promenad i skogen kanske?

Jag gillar att knäppa kort till tavlor ❤

Igår satte jag ner vitlöken iaf. Nån vecka tidigare än vad jag egentligen hade tänkt, men så slog tanken mig, tänk om jag får förhinder och inte hinner ner med dom alls innan tjälen och snön kommer? Det är ju lite av ett lotteri när vintern behagar komma liksom. Jag grävde också upp några träd och buskar jag skänkte bort. Blev bra att dom försvann.

Plockade upp luftlöken för att byta plats på dom. Dom trängdes med örterna som hade verkligen börjat bre ut sig… Dom påminner om purjo, nästa år vill jag prova att odla purjo.

Telma och Ted skulle baka bullar i fredags, men lillebror ångrade sig så mamma fick rycka in istället. Vi gjorde deg på en liter vätska, men det blev knappas 100 bullar på den degen. Det blev stora goda bullar iaf 🙂

Boat in vinrankorna för i år. Misstänker starkt att hönsen kommer vara här…mycket….

Det blir mycket sofftid nu. Så är det helt enkelt med småbarn, det tog 37 år för mig att inse det. 8 år äldre än sist och helt klart 8 år mognare. Barn behöver den här tryggheten i början. Dom behöver hänga på mamma och pappa och använda oss som sovplats. När tiden är mogen så vill dom utforska världen. Men inte just nu.

I mitt första blogginlägg skrev jag bland annat att jag inte skulle blogga om gården, utan livet, och vara en inspiration. Osäker på om jag följer den riktlinjen riktigt. Det har blivit mycket från den här gården… Det här stället som fortsätter att sätta griller i huvudet på mig. Stanna eller gå? Just nu är det svårt att gå. Men samtidigt vill jag iväg av en massa orsaker. Samtidigt är det här en trygghet som jag bygger långsamt upp. Långsamt ändrar. Långsamt försöker förstå mig på. Som jag kan styra med en hand, men inte vill styra själv. Det här stället gäckar mig. Ibland vill jag inte hem, och ibland är det här bästa stället. En mycket klok människas röst säger att det är så här jag ser på mig själv. Omvärlden är din spegel. Den här tanten har mycket att jobba med ang sig själv…

Frågor på det?

Dax för en kaffe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s